Stall Assla

Namnförslag; Callhez la Assla

Jag insåg senare igår vilket allvarligt felläge hundsittande är och måste erkänna att jag var skakis hela kvällen och natten efter veterinärens berättelser om att han aldrig klarat en sådan sak utan fått såga itu fölungen för att eventuellt kunna rädda stoet.

Jag hade en ruskig tur och ett lugnt sto som är underbar att hantera!

Här kommer bilder från första dagen ute. Lilla fölis är 10 timmar gammal och hänger lite i knäna än dock inte mycket mer än lite normalt "fölhäng" och efter en liten promenad på asfalten igår rätade han upp sig jättemycket, så med mkt utevistelse kommer det inte vara några problem.

Efter mycket oro och väntan på veterinär lyckades jag, till sist, få den lilla fölungen med bläs att hamna rätt och vips var han ute. En fin hingstunge! Veterinären kunde vända. Självklart passar hon på ute i hagen strax innan nio i morse då jag är helt själv hemma!

Nu väntar vi bara på efterbörden.
Förra året fick hon ett hingstföl (e. Caressini) och då släppte efterbörden
fint först efter att hon fått livmoderssammandragande. Så nu inväntar vi
veterinär som får komma och ge henne lite sådant denna gång också.
Men vad gör väl det när allt annat är så smidigt och när Carola dessutom
är en av de bästa mödrarna jag sett?

Ännu en ny liten häst har anlänt till stallet. Planen är att denna lilla pigga, kvicka dam med otroligt bra hoppteknik ska få chansen att visa upp sig på tävlingsbanorna i framtiden.

Det blev inte riktigt som nya ägaren till Hermina tänkt sig, så efter en prövotid är hon åter hemma igen. Hon är så nöjd och glad och kände igen sig väl och gick direkt till sin gamla plats och började lugnt mumsa hö. Så Capri fick snällt flytta på sig eftersom Hermina ibland har lätt för att stressa upp sig, så då tänkte vi att det var lika bra att hon fick stå på sin gamla plats. Hon och Capri är båda ganska dominanta av sig i hagen, men stormtrivs med att gå ihop. Idag hoppade vår nya storhästberidare Elin henne och Hermina stortrivdes.

Jag hade helt glömt hur tungt det är inne i Uddetorps ridhus. Vagnen sjönk ned många centimetrar i den tunga sanden, och Zonaparte var helt slut efter dressyren. Vi beslutade helt enkelt att skippa precisionen. Ingen skulle få ut något av det, allra minst vår hingstepojke som annars skötte sig utmärkt på tävlingsplatsen. Trots att han tappade gnistan inne på banan och blev trött så var han mjuk och fin som smör. Som vanligt! Gick i fin form hela tiden, men krävde ju givetvis en hel del drivning. Stackarn. Skulle vara bättre för honom att få göra sina första tävlingar utomhus på annat underlag. Men, men... Nu vet vi att han fungerar väl på körtävling iaf, och Joakim tycker om honom och vill satsa vidare.

Han har börjat få vårkänslor som tar på krafterna också och är ju redan tidigare inte helt lätt att hålla i hull. Planer på kastrering har börjat gro i huvudet på oss. Han ska iaf få betäcka nu i början av säsongen så får vi se hur han mår och hur det går. Det blir så att vi får välja lite, antingen låta honom betäcka eller ha honom i full tävlingskondition och tävla. Det kommer inte fungera med båda delarna.

Kanske ett beslut växer fram såsmånigom. Det är ju inte helt riskfritt att kastrera äldre hingstar heller, och han har ju trots allt fungerat väl här under de två åren vi haft honom.

Många goda vänner fanns på plats och tog bilder. Hoppas kunna uppdatera inlägget med några bilder från körtävlingen inom kort.