Stall Assla

Säkerhet är A och O här på Stall Assla, och även om det nu är ljusare på eftermiddagarna anser jag att man bör rida med reflexer hela dagarna. Du syns så extremt mycket bättre och bilarnas förare får längre tid på sig att reagera. Det går inte nog betona hur viktig säkerheten är, speciellt i trafiken. Och kan man på ett enkelt sätt underlätta för alla så ska man givetvis göra det.

 

Så nu hyllar vi reflexvästen! Dygnet om, året runt, vid uteritt.

 

Särkens Winston och Asslas Villgott på väg ut på en tur.

Här på Stall Assla har vi som ni vet flertalet ponnyer av rasen welsh sek B. De har kommit att bli lite av vårt signum. När vintertiden är här och ponnyerna hålls igång för fullt och därför klipps behövs det ibland täcke. DET har visat sig vara ett stort problem.

 

Storlek 115 sitter bra i halsen på dessa ädla små storhästkopior. MEN blir för kort på ryggen och räcker inte riktigt till över rumpen. Storlek 125 blir kanon över ryggen och täcker rumpan lagom mycket för att skydda mot vinden MEN är stora som HUS i halsen vilket resulterar i att de glider bak bakom manken...

 

Nu ÄNTLIGEN har vi efter mycket letande hittat två täcken som ligger bra. Ett vintertäcke med fast helhals från Hansbo i storlek 125. Och ett fodrat regntäcke av märket Catago i storlek 125. Catagotäcket gick att spänna in mycket och hade nästan modellen av halvhals vilket gjorde att passformen blev perfekt.

 

Här poserar Asslas Villgott (e. Simberg Hero ue. Moelgarned Montana) i Catagotäcket.

Använder ni träpellets som strö till era hästar? Tänk då igenom hur ni förvarar den. Lagring av träpellets i alltför lufttäta utrymmen kan innebära livsfara, även i mindre mängder. Träpellets utsöndrar kolmonoxid som är en luktfri men direkt dödlig gas som ofta leder till en snabb död bara efter någon enstaka minuts inandning. Läs Arbetsmiljöverkets rapport och se till att ni ej lagrar er träpellets i syrefattiga och lufttäta utrymmen. Ventilation är A och O.

 

 

Läs Arbetsmiljöverkets rapport HÄR

 Läs brandsäkert.se:s rapport HÄR

Gott Nytt År allesammans!

Lagom till det nya året smälte all snö bort.
Men det finns hopp om fler underbara vinterdagar längre fram.

En nyårskrönika över året som gått utlovas inom kort...

 

God Jul kära kunder, medarbetare och läsare.

Jag vill bara slå ett slag (igen) för mina otroligt underbara stalltjejer här hos oss på Stall Assla. Felicia och Carolina är såpass till sin ålder nu att de tar fullt ansvar för det mesta i stallet. Utan dem hade Stall Assla knappast existerat nu när vi har småbarn i familjen.

 

Året som gått har inte varit en dans på rosor, och när jag dök på några snygga jackor kände jag därför att jag ville ge dem något alldeles extra detta år.

 

De får också årligen sin doman www.asslatjejerna.se i julklapp av Stall Assla då de driver en otroligt trevlig och inspirerande blogg. Se själva HÄR.

 

Vår fina underbara Gina flyttade på prov till ett potentiellt nytt hem, och bara efter ett par dagar så fick hon en sådan olycklig spark på ena bakbenet så att ytliga böjsenan gick av.

 

Många tårar har fällts bland både vuxna och barn då hon var en läromästare i särklass. Både på hög och låg nivå. Dessutom en helt underbar körponny.

 

Med 10% chans till ett liv som promenadhäst efter minst ett års konvalecens och en mycket svår operation var beslutet inte speciellt svårt att ta när man ser förnuftigt på vad som är bäst för vår fina Gina. Men saknaden i hjärtat är stor, och man hoppas alltid att man ska slippa göra sådana val.

 

I min ungdom, under min tid på Norlings Ridcenter, där jag arbetade som ponnyberidare och instruktör, fick jag flera stora förebilder i mitt liv. Förebilder jag fick möjligheten att lära känna och som har gjort mig till den hästmänniska jag är idag.

Dessa är;

Mariette Norling-driven företagsledare som fick mig att se hur man lyckas med att driva ett hästföretag med hjärtat OCH huvudet och som dessutom fick mig att tro på mig själv. Att den känsla jag hade rörande arbetet med hästarna faktiskt var rätt. Mariettes grundtanke är den jag har med mig i allt jag gör i mitt företag idag och med mina hästar. Mariette introducerade mig också i fälttävlansvärlden, och jag sålde då mitt hjärta för alltid, men har ju på grund av fysiska bekymmer inte kunnat utöva sporten i den utveckling jag skulle velat de senaste åren.

Katrin Norlin- OS-ryttare i fälttävlan. Vi tillbringade mycket tid tillsammans, både från hästryggen och privat. Ena dagen som tränarkolleger, andra som tävlingskonkurrenter, och tredje som partypinglor på Finlandsfärjan eller som bollplank på Globentävlingarna när Katrin fick motta stipendie för sina framgångar. Vi följdes också åt till antagningen på lokförarutbildningen (båda två kom sedan på andra tankar). Katrin lärde mig att man kommer otroligt långt med ödmjukhet, och att man mot alla odds kan lyckas med noggrannt arbete och mycket slit- vare sig media uppmärksammar en eller ej. Jublet och förvåningen från OS-kommentatorerna när Katrin gick i mål efter terrängmomentet vid OS i Hong-Kong glömmer jag aldrig. Jag visste, alla runt Katrin visste att hon var en ryttare i OS att räkna med, det var bara media som missat den lilla detaljen. Katrin är pedant i sin ridning ända ut i fingerspetsarna och lämnar aldrig något åt slumpen, vilket nu tydligt kan ses på hehhes resultat.

 

Eamon Hickey- Unghästberidare från Irland som lärt mig alla sunda tankar jag kan om att utbilda hästar på hästars villkor, samt att lösa problem som uppstår under ett ridpass. Eamon gick aldrig bet på en enda häst, och han antecknade flitigt i sin svarta lilla bok under hela träningspasset samt krävde maximal koncentration av oss under passen. Därefter vid middagen var han dock ödmjuk och artig till överdrift och man fick artigt fråga om han ville ha mer att dricka, eller mer att äta, eftersom han likaväl kunde vara tyst för att på intet sätt vara till besvär.

Elisabeth Lundholm- I tio år satt hon som förbundskapten för det svenska dressyrlandslaget. Efter OS 2008 valde hon att avsluta förtroendet och gå vidare mot nya mål. Elisabeth lärde mig grundtanken i det dressyrarbete jag fortfarande arbetar utifrån. Efter hennes träningspass hade jag alltid många tankar att sortera och insåg gång på gång hur stor betydelse små detaljer i ridningen egentligen har. Elisabeth fick mig att tro på mig själv som dressyrryttare, och inspirationen jag fick då hänger fortfarande i, men gör mig också kräsen i valet av tränare i dagsläget. 

 

På senare tid har jag hittat ännu en förebild som utan tvekan för mig vidare, inte bara i min ridning, utan också i mig själv. 

Sten Åstedt- Sten är dressyrryttare och häst- och ryttarutbildare. Han är otroligt noggrann och lämnar inget åt slumpen. En god grundutbildning hos den unga hästen är A och O. Utbildningen utgår ifrån hästen som sund, tänkande och kännande varelse och istället för att skapa kamp och motstånd föder vi i passen energi och framåtanda. Vi tar oss över trösklarna och spänner bågen för att föra hästen och oss själva framåt i sin utveckling. Begrepp som att "rida på vågen" och "rida där det känns obekvämt" är centrala begrepp under ett pass för Sten.

 

Alla har olika åsikter om vad som är rätt sätt, och rätt tränare. Men jag törs med säkerhet säga, att vare sig man kommer överrens eller inte kommer överrens med ovan nämnda personer så är deras sätt att tänka helt rätt ur utbildningssynpunkt. Så om ni möter dem, håll tummarna för att ni trivs ihop så har ni en resa för livet!

Och läser ni detta, ni mina stora förebilder, så törs jag närma mig ett uttalande i form av att jag älskar er, och tack för att ni gör det ni gör. Ta åt er äran, och våga känna att ni är de bästa av de bästa. Även förebilder behöver få höra det...

Några av våra damer har fortfarande semester och slipper att dagligen arbeta. Förutom lite ovårdade frisyrer verkar de inte lida av det. Snart är dock långvilan över för unghästarna och det är dags för ännu en träningsperiod.

 

 

Här på Stall Assla anser vi att längre och många viloperioder är extremt viktiga för hästar under utbildning. Ibland infaller allt i rätt tid och de är redo för att visas på championat ellr andra tester. Men huvudsaken för oss är att få ett bra och hållbart resultat på lång sikt.

 

 

 

Ja, ingen har väl undgått att den finns itt ibland oss. :o/

 

Våra hästar har nu släppts i skogshagen. Det innebär en hel del merjobb med att bära foder och leda dem längre sträcka. Men lervällingen i de andra hagarna blev till sist hopplös...

 

 

 

Många stora tårar inuti och utanpå idag.

 

Vår underbara, fina trotjänare har idag endast 10 år gammal fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna.

En medfödd defekt i en tillväxtzon har under en tid varit aktiv och tryckt på senorna i ena frambenet. Mycket illa prognoss och efter idogt slit, kämpande och försök med diverse allehanda lösningar för att få vår underbara familjemedlem hältfri fick vi ge upp.

 

Tack för den underbara tid du gett oss hela familjen. Jag kommr alltid sakna att trassla in fingrarna i din underbara man och bara vara vid sidan om din nyfikna uppsyn.

 

 

Vi hälsar Rita och Pasadena Välkomna till Stall Assla.

 

Två shetlandsponnyer som agerar lekasak åt vår dotter (men främst åt oss). Underbart trevliga pasadena är 7 år och goa lugna Rita är 5. I framtiden hoppas vi kunna åka på någon liten utställning med dem för skojs skull samt givetvis köra dem. De har otroligt trevliga gångarter.

 

Vi har efter en del testperioder med än det ena än det andra hittat den perfekta ströblandningen i stallet.Den ligger stilla, suger upp effektivt, är dryg och lätt att jobba med vid all hantering.

 

Träpellets 8 mm, den vanliga för eldning. Den löser upp sig lite långsammare vilket är perfekt i detta fuktiga klimat. Sedan blandar vi upp det med dammsuget kutterspån. ca 1 del spån och 5 delar pellets har visat sig vara den ultimata kombon.

 

Hela stallet (9 platser varav fyra bädd och fem där vi tar ut allt blött varje dag) tar ca 20 min att mocka och ströa och det blir två 125 liters kärror att tömma.

 

Tummen upp!!

 

Egentligen inget hästrelaterat, men måste bara visa er

några underbara söta nykomlingar hos oss på Stall Assla.

 

(pappa Pudel- mamma Bischon Frise/ Spaniel o Collie)

 

   
Vi sötnosar fäller inte, blir ca 35 cm i mkh och kan flytta hemifrån den 17 september.

  

 

Asslas VillGott (-08 e. Simberg Hero ue. Moelgarnedd Montana) har varit på sommarkollo men är nu hemma igen. Välkommen hem VillGott!

 

 

 

 

 

 

 

Come On (-07 e. Larino ue. Ekstein) har kommit hem igen efter att ha varit på kollo under min graviditet. Lite jobb är inplanerat, men också tre veckors bete innan träningen för Come On drar igång på fullt allvar.

 

 

Vår lilla Villändra (f. -11 e. Walero u. Nexis Vilandra ue. Moelgarnedd Montana) är inte så liten längre. Idag hämtade vi hem henne från betet för att sätta igång med lite utbildning och inkörning. Sedan kommer hon få ytterligare vila och bete till hösten.

 

Vi vinkar hejdå till My som lämnat oss för nya uppdrag i nytt hem. Kommer kännas tomt då hon blivit en ponny som samtliga här hemma fäst sig vid. Hon är lite speciell med ett stort trygghetsbehov i form av ett säkert ledarskap och hon älskar att vara mitt i sin flock. Men har man väl fått hennes tillit går hon genom eld och vatten för sin människa. En ponny som kan vara lätt att missförstå, men egentligen har ett otroligt stort och gott hjärta.

 

Nu ska hon i alla fall pensioneras från tävlingsbanan då hon verkar tycka det blivit lite väl nervöst och jobbigt at tävla, trots att hon gjort det med bravur högt upp i klasserna i många år. Hädanefter blir hon bara läromästare åt en massa goa små barn, samt några småtävlingar då och då i känd miljö.