Stall Assla

I min ungdom, under min tid på Norlings Ridcenter, där jag arbetade som ponnyberidare och instruktör, fick jag flera stora förebilder i mitt liv. Förebilder jag fick möjligheten att lära känna och som har gjort mig till den hästmänniska jag är idag.

Dessa är;

Mariette Norling-driven företagsledare som fick mig att se hur man lyckas med att driva ett hästföretag med hjärtat OCH huvudet och som dessutom fick mig att tro på mig själv. Att den känsla jag hade rörande arbetet med hästarna faktiskt var rätt. Mariettes grundtanke är den jag har med mig i allt jag gör i mitt företag idag och med mina hästar. Mariette introducerade mig också i fälttävlansvärlden, och jag sålde då mitt hjärta för alltid, men har ju på grund av fysiska bekymmer inte kunnat utöva sporten i den utveckling jag skulle velat de senaste åren.

Katrin Norlin- OS-ryttare i fälttävlan. Vi tillbringade mycket tid tillsammans, både från hästryggen och privat. Ena dagen som tränarkolleger, andra som tävlingskonkurrenter, och tredje som partypinglor på Finlandsfärjan eller som bollplank på Globentävlingarna när Katrin fick motta stipendie för sina framgångar. Vi följdes också åt till antagningen på lokförarutbildningen (båda två kom sedan på andra tankar). Katrin lärde mig att man kommer otroligt långt med ödmjukhet, och att man mot alla odds kan lyckas med noggrannt arbete och mycket slit- vare sig media uppmärksammar en eller ej. Jublet och förvåningen från OS-kommentatorerna när Katrin gick i mål efter terrängmomentet vid OS i Hong-Kong glömmer jag aldrig. Jag visste, alla runt Katrin visste att hon var en ryttare i OS att räkna med, det var bara media som missat den lilla detaljen. Katrin är pedant i sin ridning ända ut i fingerspetsarna och lämnar aldrig något åt slumpen, vilket nu tydligt kan ses på hehhes resultat.

 

Eamon Hickey- Unghästberidare från Irland som lärt mig alla sunda tankar jag kan om att utbilda hästar på hästars villkor, samt att lösa problem som uppstår under ett ridpass. Eamon gick aldrig bet på en enda häst, och han antecknade flitigt i sin svarta lilla bok under hela träningspasset samt krävde maximal koncentration av oss under passen. Därefter vid middagen var han dock ödmjuk och artig till överdrift och man fick artigt fråga om han ville ha mer att dricka, eller mer att äta, eftersom han likaväl kunde vara tyst för att på intet sätt vara till besvär.

Elisabeth Lundholm- I tio år satt hon som förbundskapten för det svenska dressyrlandslaget. Efter OS 2008 valde hon att avsluta förtroendet och gå vidare mot nya mål. Elisabeth lärde mig grundtanken i det dressyrarbete jag fortfarande arbetar utifrån. Efter hennes träningspass hade jag alltid många tankar att sortera och insåg gång på gång hur stor betydelse små detaljer i ridningen egentligen har. Elisabeth fick mig att tro på mig själv som dressyrryttare, och inspirationen jag fick då hänger fortfarande i, men gör mig också kräsen i valet av tränare i dagsläget. 

 

På senare tid har jag hittat ännu en förebild som utan tvekan för mig vidare, inte bara i min ridning, utan också i mig själv. 

Sten Åstedt- Sten är dressyrryttare och häst- och ryttarutbildare. Han är otroligt noggrann och lämnar inget åt slumpen. En god grundutbildning hos den unga hästen är A och O. Utbildningen utgår ifrån hästen som sund, tänkande och kännande varelse och istället för att skapa kamp och motstånd föder vi i passen energi och framåtanda. Vi tar oss över trösklarna och spänner bågen för att föra hästen och oss själva framåt i sin utveckling. Begrepp som att "rida på vågen" och "rida där det känns obekvämt" är centrala begrepp under ett pass för Sten.

 

Alla har olika åsikter om vad som är rätt sätt, och rätt tränare. Men jag törs med säkerhet säga, att vare sig man kommer överrens eller inte kommer överrens med ovan nämnda personer så är deras sätt att tänka helt rätt ur utbildningssynpunkt. Så om ni möter dem, håll tummarna för att ni trivs ihop så har ni en resa för livet!

Och läser ni detta, ni mina stora förebilder, så törs jag närma mig ett uttalande i form av att jag älskar er, och tack för att ni gör det ni gör. Ta åt er äran, och våga känna att ni är de bästa av de bästa. Även förebilder behöver få höra det...